”Glöm mig inte” 2016

Min gammelmormor Maria Czernowska föddes i Polen år 1887 och dog 1971. Jag har aldrig träffat henne, men jag har under min uppväxt fått höra många berättelser om henne.

I verket ”Glöm mig inte” har jag fotograferat alla vikta hörn i min gammelmormors dagbok, som inte var en dagbok i den svenska meningen, utan en bok som hennes familj och vänner skrev små hälsningar i. Dessa hälsningar börjar ofta med ”kom ihåg mig”, ”till minnet av” eller ”glöm mig inte”. Inläggen består av små dikter, citat, teckningar eller texter skrivna från hjärtat, men det är inte vad som har skrivits i dagboken som är i fokus i utställningen, utan att boken fungerar som ett verktyg för att minnas. Boken är en symbol för behovet att bli ihågkommen och rädslan för glömskan.

Jag har valt att fokusera på de vikta hörnen som i sig bär på en symbolik. Att vika sidor i böcker är ett sätt att minnas var man slutade läsa utan att använda ett bokmärke. På engelska kallas ett vikt hörn i en bok för ”dog-ear”. Detta anser många bokälskare vara ett respektlöst sätt att behandla böcker på. I dagbokens fall har det oftast varit ett sätt att datera inlägget på, men variationer förekommer. Jag har tagit närbilder på hörnen där de slita kanterna, vecken och det tredimensionella i de vackra, perforerade sidorna är i fokus. Pappret är bräckligt och det är det taktila jag vill framhäva i fotografierna.

 

På vernissagen skriver jag själv en hälsning till min gammelmormor i den 109 år gamla boken. På detta sätt skapar jag ett indirekt, men ändå direkt möte mellan mig själv och henne. Det blir en slags tidsresa.

Jag viker och daterar hörnet ”Gävle 10.11.16

Ku pamieci...

 

"The living owe it tho those who no longer can speak to tell their story or them".

 

- Czeslaw Milosz

 

Weronika Bela